Jag har firat min påsk vid symaskinen och eftersom man varannan timma måste springa ner och stänga av larmet i skolan på helgerna, tickar stegräknaren på snabbt när man är där själv. Anledningen till att jag spenderat hela påskhelgen, för mig själv, framför symaskinen är för att jag ville bli klar med en jacka jag fått i uppdrag att sy. Och nu är det bara en snodd kvar som ska träs i dragskon och  knapphål som jag faktiskt tänkte göra på min maskin här hemma imorgon innan det är hög tid att packa inför nästa vecka.

Självklart måste klänningen ha sin beskärda del av pärlor och paljetter, hur mycket blir nog snarare en tidsfråga än design. Kan det bli för mycket pärlor?

Till helgen är det dags för fest och jag kände att det även var dags för en ny klänning. Inspirationen fick jag från Cate Blanshetts underbara klänning från Oscarsgalan förra året, fast det blir en kortare och mörkare variant.

För tio år sedan köpte min pappa ett tyg för att få en väst uppsydd till sitt femtioårskalas. Det blev ingen väst då men efter en tygrensning hemma hos föräldrarna kom tyget fram igen efter tio år i garderoben, lagom till pappas nästa jubileum. Och under dessa tio åren hade ju hans dotter påbörjat en skräddarutbildning och på köpet sytt en väst till honom tidigare så jag bestämde mig för att överraska honom på den stora dagen.

Jag provade igår min toile på höstkappan jag håller på att sy. Som jag anade, efter allt velande, blev jag inte helt nöjd med kragen så idag laborerades det en del med olika kragar och snitt och tillslut bestämde mig för att göra kappan helknäppt med en ståkrage i ett fyrkantigt halshål. När jag fastställt modellen ändrade jag mönstret efter min toileprovning, skar till alla delarna i mitt rutiga ylletyg, förutom överärmen som jag kommer att skära till efter första provningen för att få den korrekt mönsterpassad, och jag klistrade de delar jag vill stadga upp samt de delarna jag skar på skrådden eftersom de annars gärna töjer sig och omformas. 
 

Ny skiss på kappan med några små justeringar och en svag skiss över rutornas placering. 
Att leka med skrådden kan ge väldigt snygga effekter samtidigt som man inte behöver slita sitt hår över mönsterpassningen i lika stor utsträckning.  

Vad kan man göra när löven byter färg och regnet smattrar mot fönstrena annat än att gilla läget och välkomna hösten med en ny kappa?
Det är inte så ofta man tar sig tid till att sy något åt sig själv så när jag väl gör det har jag, som domarna i project runway skulle uttryck det, an editing problem. Jag vill få med så många av mina idéer och detaljer som möjligt på ett och samma plagg att det lätt bara blir pannkaka. Lite liknande problematik har jag stött på när jag skulle bestämma mig för hur min kappa skulle komma att se ut. Jag har efter mycket velande slutligen bestämt mig i alla fall och börjat jobba.


(Första skiss på kappan)


Tyget i kappan kommer bli ett rutigt ulltyg med detaljer i en brun sämskskinnimitation.

När det kom till mönsterkonstruktionen valde jag att göra en grund utifrån mina egna mått, istället för att arbeta med livförändringar på grundmallar. Det gjorde att det tog lite längre tid men jag fick samtidigt en repetition på grunduppställningen, något man lätt glömmer av när man bara arbetar utifrån färdiga mallar.

Idag blev mönstret i alla fall klart och eftersom jag dels är osäker på grunden och på modellen så valde jag att slänga ihop en snabb toile för att se så att allt stämmer innan jag sätter saxen i rutorna.

En kavaj i bomull jag sydde för ett par år sedan när jag var sjukskriven pga mitt diskbråck. Om jag minns rätt så var målet med kavajen att vinna någon tävling, detta gjorde jag dock inte men jag fick testa på en del av teknikerna från min bok The art of manipulating fabric.