I helgen var det så dags för bröllop och det blev en väldigt fin vigsel i det gröna. jag hann även med frukost på stan, storloppis och årets premiärgrill! Nu är även första kapitlet i den möjligt oändliga följetongen Stockholms andrahandsbostadsmarknad avslutat. Mitt lilla rum är urstädat och nyckeln är återlämnad. Nu går pendeln åt andra hållet på eftermiddagarna och jag kommer hem till mig själv, i alla fall för några månader framåt. Vad hade kunnat vara bättre när solen skiner nästan konstant, familjebesök är här, ett för längesedan inplanerat operabesök stundar, kungligt bröllop sker i staden, sömnadsuppdrag på gång, midsommar ska firas och semester ska avnjutas!
Den 19e maj var det återigen dags för den kungliga familjen att samlas för ytterliggare en lysning, denna gång mellan prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill som ska gifta sig den 8e juni i Slottskyrkan i Stockholm.
Som alltid i kungliga sammanhang är det roligaste att titta på vad de bär för något. Jag fick i helgen höra att Madeleine bar en klänning gjord av Pär Engsheden, som inte uppskattades. Och efter lite forskning har jag inget att tillägga, inte så mycket i alla fall. Modellen känns lite tråkig och oorginell, materialet är sannolikt av finaste siden men ser ut som en billig polyester, blankt är aldrig någon höjdare och jag tycker Madeleine har left på gammalt rykte lite väl länge nu. Time to shape up. Och bara för att det står Pär Engsheden på etiketten betyder det inte alltid fullträff. Efter att ha sett Pär ett antal gånger i verkliga livet har mystiken och fascinationen över den fantastidka skärddaren från Göteborg svalnat lite. Han är lite för nonchalant med sina hörlurar runt halsen för att jag ska kunna bli riktigt imponerad.
Jag har kanske, tidigare, varit överdrivet negativt inställd till Madeleine och det faktum att hon åkte till Paris för att prova sin brudklänning, nu ryktas det dock om att det är en svensk designer hon har träffat där nere så jag ser just nu fram emot bröllopet ännu mera.
Viktoria kan man dock nästan alltid lita på nuförtiden. Hon känns väldigt mycket mer modern än sin lillasyster och fantastiskt vacker i pastell plissering och spets. Tre rätta kort inför sommaren!
När bruden är klädd är det så dags att klä sig själv! Jag åkte därför ut till Stoff och Stil i Kungens kurva med en idé men fastnade för en printad sidenchiffong och crèmefärgad bambutwill som blev en annan idé! Storslagna planer som vanligt, sent påkomna som alltid! Vart håller mina möss hus?
Modell: Ren, enkel, figurnära klänning vars kjol är utställd från stussen. Knäpps med en lång rad med klädda knappar i ryggen. Spetsliv utan ärmar. Material: Siden crepe satin, spets Roligaste momenten: Krustera, rouleauer Medbrottslingar under arbetet: Prison break, White collar
Att göra rouleauer är mycket enklare än man kan tro. Det viktigaste att tänka på är att skära remsorna på skrå, lämna långa ändar på tråden i början av tratten och att det går åt mycket mer än vad man tror. Var nogranna så ni inte gör öglorna för små, för då blir det väldigt svårt att få igenom knapparna och kanske omöjligt att knäppa plagget. Det lättaste är att göra längre remsor av rouleauer och sedan klippa den i lagom långa bitar. Ett stort plus när man gör rouleauer är att använda ett blankt tyg så det glider lätt när man vränger dem.
Vill man ha en platt rouleau klipper man sömnsmånen lika bred som kanalen man sytt och vill man ha en rund fylld rouleau skär man sömnsmånen minst det dubbla mot kanalens bredd.
Jag fick för ett år sedan förfrågan om att sy en brudklänning. Min första riktigt klassiska brudklänning. Slinkigt siden, vitt, knappar och korsett. Ett år senare, två veckor innan bröllopet är den klar.
Klänningen är byggd på en korsettstomme som knäpps med hyska och hakar i ryggen och klänningen knäpps med en lång rad med öglor och klädda knappar. Något jag verkligen kan rekommendera att göra hos en tygaffär, knapparna blir mycket snyggare, det går snabbt, de blir mer hållbara och det är verkligen prisvärt.
Lagom till kvällen innan julafton blev mitt vinterprojekt färdigt. Två veckor och ett antal pärlor, paljetter och guldbroderi senare är den lilla jackan klar. Den har redan använts ett par gånger och alla förlorade sömntimmar har redan återbetalat sig. Det är få projekt som man faktiskt känner sig riktigt nöjd med från början till slut men den här jackan tror jag kommer bli en trogen tjänare.
Jackan är sydd i en mörk blågrå bambu twill som under broderiet är förstärkt med klistermellanlägg. Det sitter en tunn axelvadd i axeln och jackan är fodrat med en svart och guldprickig satin.
I torsdags pressade jag det sista på min gesälldräktjacka och nu hänger den i väntan på granskning.
Vägen hit har inte varit utan fartbulor men det händer något när man pressar av kavajer, plaggen får ett helt annat uttryck, ett snyggt slätt välformat utseende och man kan stå i timmar, känns det som, och titta på överfallslinjen som faller perfekt i ärmen. Borta är alla förbannelser man ropade och alla tråcklade försök man rivit av i frustration när både ärmarna, i slutändan, faller likadant i rätt läge.
Fodret i en kavaj är otroligt känsligt för fläckar och veck, har man fått ett hårt veck i fodret är det näst intill omöjligt att pressa bort det eftersom vatten lämnar väldigt fula fläckar. Så när jag fick en vattenfläck stor som Mississippi i framkanten på fodret tog jag beslutet att byta ut det, fodret ska nämligen vara fläckfritt enligt kriterierna. När jag insåg att det här var en nödvändighet för att ens bli en smula nöjd med min kavaj gick jag hem. Just den dagen var en vattenfläck det sista jag behövde. Dagen efter var det dock bara att bita ihop och göra det. Det var inte något komplicerat ingrepp i det läget jag var i arbetsprocessen men hade jag inte behövt göra det hade jag inte heller gått över tidsgränsen men prioriteringar får man alltid göra. Jag valde ett snyggt foder jag kan vara nöjd över och priset blir ett minus poäng i protokollet men folk har klarat gesällen med mer minus än så.
Dräktjackan är alltså klar, de tre passpoalerade knapphålen man även ska skicka in är klara och det enda jag kan göra nu är att vänta till slutet av januari då vi får reda på om jag kan korka upp champagnen eller inte!
Det är fullt upp just nu innan jag åker till Canada på fredag. Jag ska försöka vara klar med en dräktjacka, skriva en bok, fixa med lite jobbansökningar, packa och skriva en portfolio. Som alltid tar allting alldeles för lång tid och dygnen är allt för korta.
I veckan har jag sytt fickor, formpressat vattulin, undertråcklat, pickerat tills fingrarna svidit, pressat lite till, kastat fast linneband, vändsytt framkant och prickstickat. Mycket gjort men ännu mera kvar.
Ovanstående skrev jag förra helgen när jag hade en helt ny vecka framför mig. Nu är det torsdag kväll, imorgon går flyget till Canada. Jag har packat och fixat med lite jobb, det andra på listan över allt vad jag skulle hinna kunde jag glömma! Alldeles för mycket på alldeles för kort tid. Jag måste jobba på att försöka sätta upp rimliga mål.
I våras fick vi i skolan erbjudande att vara med i ett berättarprogram som heter Student Mission, som kommer från den ideell berättarföreningen Tellus. Projektet gick ut på att man skulle skriva en bok, om vad man ville, och få boken publicerad.
"Genom Student Mission ges du träning i att tänka och agera innovativt med utgångspunkt i dnegna kompetens. Att skapa en bok är en metafor för principen i ett idédrivet och kommersiellt kunskapssamhälle...Boken som du skapar tjänar därför flera syften:
- Du tränas i konkretisera dina idéer så att de blir till nytta för andra. - Boken som du skapar är i sig själv en komersiell produkt. - Boken kan användas för att profilera din egen kompetens eller andra produkter/verksamheter. - Innovationsprocessen kan för en del deltagare resultera i en annan produkt än en bok."
Jag bestämde mig för att göra en sömnadshandbok utifrån alla anteckningar jag samlat på mig under mina fem textila utbildningsår, tre utbildningar och diverse kurser. Resultatet blev en bok med namnet In i minsta detalj, då det är en steg för steg instruktionsbok för plaggdetaljer.
Klicka på bilderna för att förstora dem.
Jag arbetar nu på del 2 i serien. Andra boken är tänkt att ha mer fokus på ytterplagg och fest. Även lite mer skräddat då första delen är ganska konfektionsinriktad.
Information kring var och hur man kan köpa boken kommer inom kort.
Teatersömnad är full av käcka idéer och att använda saker till andra ändamål än deras ursprungstanke känns alltid extra fiffigt! Man kan t.ex använda en modern stållinjal till en gammaldags planchett. br>
Dags idag för andra prov på kavaj nummer två. Inga problem där så nu är det bara att köra på och bli klar innan veckans slut. Skolans larm är nu även fixat så kvällens längd har nu ingen begränsning!
2. Dessa viks på mitten och den råa kanten rynkas ihop. Mycket ihoprynkade blomblad ger en sluten ros.
3. Börja med en liten knopp i mitten, som du gör genom att vika ihop en liten bit tyg och bygg sedan på rosen med dina blomblad. Börja med de minsta längst in och fyll på med blad tills du har fått önskad storlek på rosen. Fäst blombladen genom att sy rakt igenom rosen, var noga med så att du syr genom knoppen hela tiden, annars riskerar blomman att glida isär.
4. Avsluta rosen genom att sy fast en bit tyg i botten som täcker alla råa kanterna.
Just nu är det dräktjackor överallt. En tvåradig med spetsigt slag och bröstficka och en rutig enradig med klassiskt slag. Ärmsprund, fickor, underarbete och överkrage har jag arbetat med i helgen och på kvällarna har jag suttit och sytt pärlor på min bh-korsett. Det är bara en dryg vecka kvar innan sommaren och mycket att göra för att få klart allt så dags att fortsätta jobba.
Den just passerade långhelgen har varit en lång helg av arbete. Eftersom det nu bara är fyra veckor kvar till sommaren då två dräktjackor och en klänning byggd på en bh-korsett ska vara klara gäller det att ta vara på varje minut, något som inte alltid är lätt. Helgens jobb har däremot inte inneburit så mycket sömnad utan mönsterkonstruktion i fjärdedelsskala av diverse festplagg, det sista som var kvar i mönsterkonstruktionskursen.