I ena ögonblicket känner man klichévarningen över det man tänker säga för att i nästa fascineras över känslan som kommer över en när man inser vad fort tiden går! Detta är en känsla man känner varje gång ett projekt börjar lida mot sitt slut, en blandning av glädje, vemod och nostalgi som nu fullkomligt blommar ut när den punkt vi arbetat emot och allt vi arbetat med är klart och det imorgon är premiär för operan, Stolthet och fördom. Den sista veckan har vi inte haft så mycket att göra i ateljén men lite små fix har vi fått efter genomdrag och genrep, bland annat att förstärka tjejernas ballerinaskor, vilka tagit stor stryk av alla kostymrep.
Veckan har även inneburit en sväng till Ikea och inhandling av inte mindre än 600 batterier och 3,5kg godis. Lite hemligt pyssel, i form av premiärpresenter, har vi också hunnit med, något som har inneburit många härliga skratt.