Gårdagskvällen gick i barndomens tecken i Motala. Vi besökte morfar på den vackra griftegården, promenerade i Rossnäss, strosade längs med varamon i kvällssolen och åkte förbi och tittade på mormors gamla stuga där alla de igenkännande elementen fanns kvar. Kastanjeträdet höjde sig högt över marken, prästkragshagen vid parkeringen blommade, dasshuset stod på sin plats och bakdörren var fortfarande blå.  Motala kanske inte är den typiska sommarstaden men det är min.