Det kändes i början av dagen som att den faktiskt inte behövde bli så lång men ändå sitter jag nu på nattbussen påväg hem för att packa ihop alla mina saker och göra en lätt flyttstädning inför imorgon. Jag vet inte exakt när det hände men vi har nu gått över från att tänka i dagar till att tänka i timmar, under de stunder då vi vågar tänka på tiden vill säga. Ser dock med stor förtjusning fram emot morgondagen, tror det kommer bli en upplevelse bortom ens vildaste fantasi och förväntningar.

Alltid har man bara skakat på huvudet åt mammas tjat om att man måste tända en lampa för att man ska se vad man håller på med, ända tills det krävs tre lampor.